Vilka brister finns det i Lamarcks och Darwins utvecklingslära?
Frågan är alldeles för omfattande för att kunna ge ett utförligt svar på så här begränsat utrymme. Låt mig kort punkta ner några nackdelar med teorin:
1. Ett experiment i en naturvetenskaplig teori skall gå att upprepa flera gånger av flera olika personer. Utvecklingsläran däremot bygger på antaganden som inte går att upprepa. Den får på detta sätt mer karaktären av historisk vetenskap än av naturvetenskaplig. Och tillförlitligheten i historisk vetenskap bestäms av vittnenas trovärdighet och hur länge sedan saken hände. Evolutionen hände (om läran nu har rätt) för miljoner år sedan då ingen var närvarande.
2. Utvecklingslärans teorier är i hög grad spekulativa. De bygger alltså inte på observationer. Ett exempel är att evolution i stor skala (makroevolution) aldrig observerats. Det vi sett är variation inom begränsade djur- och växtgrupper. Denna variation har man sedan extrapolerat och antagit att den även gäller i stor skala.
3. Utvecklingsläran saknar i många fall potential att förklara det vi ser i naturen. I många fall motsägs den t.o.m. av det vi ser. Den enkla förklaringen på ett fenomen är ofta en konstruktör men ändå antas slumpstyrd utveckling.
4. Utvecklingsläran har fått karaktären av dogm. I många akademiska kretsar "tillåts" det att diskutera hur utvecklingen gått till, men den som ifrågasätter om den skett betraktas ofta som okunnig eller dum. Forskningen är m.a.o. sällan förutsättningslös, vilket är en av de främsta kraven på god vetenskap. De problem läran har att förklara fakta skulle i många andra vetenskapsdicipliner räcka till för att den skall antas refuserad.
5. Utvecklingsläran är ett filosofiskt antagande. Alla observationer tolkas sedan, mer eller mindre krystat, på ett sätt så de passar in i det.
Böcker finns skrivna som behandlar ämnet. Dessa tankar får räcka för nu.
Anders Gärdeborn
Skriv ut sidan