När ett blad faller av ett träd äts det upp och bryts ner av en mängd organismer - svampar, bakterier, insekter m.m. Näringsämnena används sedan för tillväxt i t.ex. ett annat träd. Hela kretsloppet i naturen hänger ihop genom död till liv. Näringskedjorna bygger på att olika djur blir uppätna i olika steg. Hur går detta ihop med Edens lustgård? Är död och lidande olika för en amöba, skalbagge, groda eller hare? Kan man se alla de intrikata ekologiska sambanden som ett tecken på Guds oerhörda fantasi eller som ett nödvändigt ont efter syndafallet?

Du undrar om de ekologiska sambanden, som ju innehåller "död", fanns redan i Edens lustgård eller om de är ett resultat av syndafallet. Svaret är inte självklart och jag vill inte vara kategorisk i frågan. Men jag kan förmedla lite av mina tankar kring den.

Det hebreiska ordet för 'skapa ur intet' heter bara och det används endast på tre ställen i skapelseberättelsen i Bibeln:

1. Då Gud skapar materien på första dagen (1 Mos 1:1).
2. Då Gud skapar de högre djuren på femte dagen (1 Mos 1:21).
3. Då Gud skapar människan på sjätte dagen (1 Mos 1:27).

Det är alltså bara vid dessa tre tillfällen som något helt nytt kommer in i skapelsen. I alla övriga fall så används ord som "dana", "göra" eller "frambringa", dvs Gud omformar redan befintligt material. Kanske skapas människans tre delar, kropp, själ och ande, vid var och en av dessa tre tillfällen. Högre djur skulle i så fall ha själ, eller "liv", men skiljer sig från människan eftersom de inte har ande.

Nu till det relevanta för din fråga. Växter "frambringas" på tredje dagen (1 Mos 1:12) och de kom således innan Gud skapar "liv" på femte dagen. Insekter, bakterier och andra lägre djur nämns inte i skapelseberättelsen, men jag skulle kunna tänka mig att även de skapades innan femte dagen. Detta skulle innebära att växter och lägre djur inte har "liv" i samma betydelse som de högre djuren, och de kan således ha varit del i ekologiska samband redan innan "död" kom in i världen som resultat av människans synd.

Detta stämmer också med vad Bibeln lär om vilken föda som var tillåten. Innan syndafallet var männisor och djur hänvisade till vegetarisk föda (1 Mos 1:30-31). Att äta sådant kan således inte ha inneburit dödande. Det är först efter syndafallet (och även efter syndafloden) som människor får tillåtelse att äta kött (1 Mos 9:2-3). Då fanns ju redan synden och döden i världen.

På samma sätt kom sannolikt rovdjursbeteendet in efter syndafloden. Detta stämmer också med teorierna om den kargare värld som floden lämnade efter sig. Vegetarisk föda räckte helt enkelt inte till så djuren gav sig på varandra istället.

Sammanfattningsvis, jag tror att ekologiska system på låg nivå existerade i Edens lustgård. Däremot har de som inbegriper dödandet av högre djur (rovdjur m.fl.) utvecklats som ett resutat av människans synd.

Anders Gärdeborn

Upp |   Skriv ut sidan